-300 matcher i moderklubben – hur känns det när du hör den siffran?
”Det känns faktiskt ganska overkligt. När man är mitt i det tänker man inte på siffror, man bara kör, men när man stannar upp och ser att det blivit 300 matcher i klubben man vuxit upp i då blir man både stolt och tacksam. Hammers har varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas, när jag var liten såg jag upp till spelarna i A laget och att sedan komma upp själv och fått äran att göra så många matcher. Så det betyder helt klart väldigt mycket.”
-Om du tänker tillbaka till din allra första match i A-laget – vad minns du mest från den dagen?
”Min allra första match var en försäsongs match mot Jonstorp där vi var 3 stycken från juniorlaget som utgjorde en hel kedja, inför den matchen var man klart väldigt nervös men det släppte snabbt och vi presterade faktiskt förvånansvärt bra, såpass bra att jag fick vara med även matchen efter trots att många som varit sjuka/skadade var tillbaka.
Matchen efter var mot Varberg och jag fick spela i första kedjan med 2 av de allra största barndomsidolerna Sebastian Kölzow och Henrik Reis, minns även att jag mötte Jari Tolsa i första tekningen.
Första tävlingsmatchen var seriepremiären samma år mot Troja, fullt ös på läktaren och helt plötsligt var det verkligen på riktigt, otroligt nervöst men samtidigt en stolthet över att dra på sig A lags tröjan på riktigt. Finns en video på YouTube från introt den matchen, den videon kan jag sätta på än idag ibland och titta på. En stor dag i livet.”
-Vilken av dina 300 matcher minns du allra bäst – och varför?
”Oj, här är det svårt att välja ut en. När vi säkrade Allettan platsen säsongen 19/20 var väldigt magiskt, vi behövde vinna mot Borås borta. Om jag minns det rätt så leder vi med 2-1 med 3 minuter kvar, Borås gör 2-2 och minns att känslan då var helt fruktansvärd, som att vi ramlat precis på målsnöret.
Då kliver Robin Holm fram och gör 3-2 med väldigt lite tid kvar och säkrar platsen till Allettan. Magisk match och magisk säsong som sedan räckte hela vägen fram till en hockeyettan final. Extra magiskt då vi var så oerhört nederlagstippade på förhand och ett skolboksexempel på vad man kan åstadkomma när en hel grupp verkligen svetsas ihop och alla drar åt samma håll.”
-Hur har du förändrats som spelare och ledare under alla dessa år i Hammers-tröjan?
”Som spelare skulle jag inte säga jätte mycket, har aldrig varit den skickligaste, snabbaste eller den med bäst skott men har alltid varit en av dem som jobbat hårdast. Det är en egenskap jag lärt mig värdera högt och något som blivit lite av min identitet både inom hockeyn men även i min civila karriär. Jobbar du hårdare än övriga kommer du allra oftast längre också.
Som ledare har jag däremot utvecklats mycket mer. I början handlade det mest om att försöka visa vägen genom hårt arbete och att alltid ge allt, men med åren har jag lärt mig att ledarskap handlar om mycket mer än så. Det handlar om att förstå människor, skapa trygghet och se till att alla känner sig delaktiga i laget. Jag har blivit bättre på att kommunicera, lyssna och hitta sätt att få ut det bästa ur mina lagkamrater. Idag försöker jag leda genom att vara både kravställande och stöttande, jag vill att alla ska känna att vi drar åt samma håll och att vi gemensamt skapar ett DNA med hur vi är och hur vi ska uppfattas.”
-Vad betyder Halmstad Hammers för dig – på och utanför isen?
”Halmstad Hammers betyder otroligt mycket för mig och är en väldigt stor del av mig och vem jag är. Det är klubben jag har vuxit upp med, utvecklats i och fått uppleva både med och motgångar tillsammans med. För mig handlar Hammers inte bara om hockey, utan om gemenskap, laganda och stolthet.
Hammers har gett mig både minnen och vänner för livet”.
